När har jag hållit 2 yogagrupper i veckan, 4 terminer, spirade nya tankar och nya önskningar om att öka på yogautbudet och helst kunna ge flera pass/vecka. Jag hyrde 2 lokaler för att överhuvudtaget kunna ha yogaklasser, samtidigt som jag börjat känna att väggarna i mitt behandlingsrum trycktes ihop allt mer. Jag hade inga möjligheter för expansion i mitt läge och allt har sin tid – och nu behövde jag förändring. Behovet tilltog när jag blev längre tid sjukskriven. Utmattningssyndrom och depression har varit slitsamma inslag i mitt liv. Bakgrunden till detta ligger långt tillbaka, ända sedan tonårstiden. Detta kan jag återkomma till längre fram. Våren-21 var jag extremt stressad. Pandemin gjorde att jag självklart fick mindre uppdrag/behandlingar/yogadeltagare, vilket i sin tur ledde till ekonomisk oro. Jag försökte lösa problemet tillfälligt genom att arbeta timmar i hemtjänst och inom Lss-gruppboende. Jag tog på mig väldigt mycket jobb, även nätter. Jag drog även igång livesända yinyoga-pass online. En eftermiddag då det var planerat ett live sänt pass, hade jag känt mig lite konstig under dagen, yr, illamående, hjärtat gjorde extra-hopp, och hoppade ibland över slag. Jag fattade inte signalen. Jag fattade inte de signalen som ständigt var närvarande. Nej, för att jag skulle L E V E R E R A !
Det fanns inget alternativ. Jag tappade bort mig själv, misstrivdes med många saker i min omgivning och i min arbetssituation, men jag körde gasen i botten. Denna eftermiddag laddade jag inför den livesända yinyogan. Jag visste att det var flera som satt och väntade på sitt pass. Jag mådde fortfarande illa och kände mig varm och yr. Men ”borstade bort” känslan. Som alltid började jag live-passet med några korta ord om dagens tema och upplägg. Medan jag pratade, kände jag att NU tappar jag kontrollen! Jag tappade orden. Jag tappade fokus. Jag mådde fruktansvärt illa. Jag var yr. Jag tänkte att jag kan inte fortsätta, för om jag börjar kräkas i livesändning är det värre än om jag lite snyggt förklarar att jag är tvungen att bryta, då jag inte mår tillräckligt bra för att leverera idag. Så jag avslutade sändningen efter bara 3 min. Sedan låg jag till sängs i 2 – 3 dygn med feber och illamående. Det jag senare förstod var att jag drabbats av ångest av långvarig stress och långvarig yttre påfrestning. Hur dum är jag egentligen? Varför förnekade jag symtomen så länge att det skulle bli såhär fel? Jag förblev helt/delvis sjukskriven i 11 månader.
Behovet av att skapa egna utrymmen – både i privata livet – men även i arbetslivet. För det allra första saknade jag en yogasal där jag kunde sätta min egen prägel på salen. Mycket funderande kring hur lösa en sal jag kunde kalla ”min” i närmiljön. Jag kontaktade hyresvärden på Forsa företagscenter i Bollebygd och fick direkt komma och spana in ett utrymme som skulle passa mig. Jag har sedan några år, haft mitt behandlingsrum i Aktiv Praktik’s lokaler i Rävlanda. Rummet där var litet och utan fönster, men jag var bara inställd på att hyra en för mig bättre yogasal. Inget annat. Jag blev så väl mottagen och salen var fantastisk, och jag bestämde mig direkt för att hyra salen. I den rundvandring jag fick, upplystes jag om att det även fanns många fina rum till uthyrning. Och så blev jag plöttsligt med ett nytt behandlingsrum, dessutom! Ett större och med stora fönster.
Jag satte direkt igång o måla, fixa och möblera mina nya utrymmet. Jag kände hur jag fick en ny gnista, jag fylldes med ny energi, glädje, nya ideér och arbetslust. Samtidigt blev några hem-situationer förbättrade och jag mådde bättre även i privatlivet. Nu släpptes det även på pandemirestriktionerna och från sensommaren-22 fick jag fullbokat med behandlingar och jag fick flera yogadeltagare. Jag öppnad upp för flera yinyogapass, för att göra den mer attraktivt.
Jag som tidigare inte sett yoga som min grej, hade nu börjat utveckla tankar, behov och insikter om att utöka mina yogakunskaper – och därmed utöka möjligheterna i mitt företagande. Jag hade sedan något år kikat runt, googlat, kollat på youtube, och fastnade för Hathayoga. Det stod ganska klart för mig att det var nästa steg. Ja, jag är av den inställningen att det är ok att tänka om och se saker från nya perspektiv och få nya insikter. Det är okey! Det är U T V E C K L I N G.
