Uppskatta livet med den som låter dig utvecklas.
Min make Patrik & jag träffades en tid då jag var djupt deprimerad, jättestressad och tämligen trött, nedbruten och besviken efter en mycket destruktiv relation. Jag blev just vid den tid utsatt för stalkning och trakassering av ett X och dessutom långvariga konflikter med mina barns far.
Jag orkade inte röra mig inte ute mer än max nödvändigt. Besöksförbudet som upprättats för X, gav inte mycket lugn, då personen i fråga inte förstod sig på gränssättning eller integritet.
Jag kände mig ensam, men kände verkligen inte att krogbesök var något som överhuvudtaget intresserade mig. Och någon karl skulle jag då verkligen inte ha…!
Trots det, bestämde mig för att skapa ett konto på en mötes-sajt. Jag var ju ändå lite uttråkad..
Men för tusan, där inne på sajten, dök det upp en bild på man som gjorde att jag kikade en gång extra. Jag skickade ett litet ”hej”.. Och snart hade jag fått svar tillbaka. Så blev
det en hel del text mellan oss. Med veckorna som gick, började jag längta efter att träffa den här fine man, som skilde sig enormt från de erfarenheter jag haft av män i mitt liv. Jag upplevde Patrik som familjekär, barnkär, omtänksam, snäll, humoristisk, självständig, kreativ och osjälvisk.
Det borde kanske vara en självklarhet, men det är inte alltid så! Tuff erfarenhet, har gjort mig tacksam för det som kanske många upplever som självklart.
Vi träffades efter ett antal veckor av mailande. Att jag hunnit få känslor som killade till lite extra i hjärteroten, gjorde mig mer nervös än jag någonsin varit inför en första dejt. Men dejten blev så fin, så fin, och vi har från den dag fortsatt tillsammans. Det är nu 13 år sedan.
Det var nog menat att vi två skulle träffa varandra och skapa vårt liv tillsammans. Det har varit menat att jag sett sidor av livet, som gjort att jag ser många saker med helt andra ögon, och värdesätter små saker som många tar för givna. Jag är så tacksam för att livet har gett mig möjlighet till en sådan kärlek och vänskap i mitt liv. Att vara bästa vän och älskad av någon, där vi är likvärdiga, där vi stöttar varandra. Där ingen förminskar den andre. Det har inte varit fritt från påfrestningar, men jag är tacksam för de motgångar vi haft – var för sig – och tillsammans – som visar styrkan i vår relation. Så, TACK för dem.
Jag har aldrig lärt mig så mycket, eller utvecklats så mycket som jag gjort sedan Patrik och jag blev ett vi. Jag känner mig fri och trygg. Visst är vi ingen kärnfamilj, men mina tre barn och mitt barnbarn har en djup och fin relation med Patrik. Det är ljuvligt att se lyckan i mitt barnbarns ögon när Patrik tar sig an henne. Hon följer med honom och arbetar på gården och i skogen. Lyckan att få se henne vinka glatt när hon sitter med i traktorn eller på fyrhjulingen.
Oändligt tacksam för dig.