Livet på Landet

Livet i en lantlig idyll passar mig finfint. Att följa årstiderna på nära håll. Äppelträdet utanför köksfönstret. Jag älskar ljuden, dofterna, lugnet – jämfört med det stoj som finns i städer och större samhällen. Jag växte upp i lägenhet, men med närhet till skog och hagar med betande kor och hästar. Jag har alltid dragits till det lantliga, och till skogen. Till små sjöar. Medan jag växte upp vistades jag många av mina lov hos en faster och min kusin. De bodde i ett klassiskt rödmålat mindre hus, med vita knutar, vitt staket och en liten ladugård på gården. Det hela inramat med skog och grusväg runt om. De upplevelserna av frid och lantidyll gav mig grunden till den kärlek jag känner till att leva på landet. Höra göken på våren. Svalornas pigga tjutande över åkrarna i sommarvärmen. Skogen har jag sedan barns ben tagit min tillflykt när livet känts tufft. Så än idag. Skogen erbjuder finns ett lugn som känns lockande. I städer är det för mycket brus för min del. Ljud hela tiden.

Min pappa är och har alltid varit en ”sportig typ”, och släpade ut oss barn på långa, långa skidturer på vintrarna. Han behövde dock inte släpa oss, för både jag och mina syskon älskade att pulsa runt på våra längdskidor. Trots att vi frös tårna ömma och isiga, och fingrarna likaså, så var det en djup känsla av frihet och härlig familjegemenskap att fara ned för stupande backar, pulsa i hög snö, gå ”fiskbent” upp branta backar och ”ploga” nedför de läskigaste backarna. Pappa hade oftast med varm ”solbärtoddy”, stark, svart vinbärssaft. Choklad och apelsin och smörgåspaket. Det var ju det ljuvligaste. En paus. Kanske lät den stickiga, yllemössan, få åka av en stund för att svalka ett svettigt huvud. Blöta vantar träddes ned på handtaget på stavarna. Rosiga kinder. Torr ostsmörgås. Saftig apelsinklyfta. Het ”solbärtoddy”. Hård, kall chokladbit. Blöta, kalla fötter. Kanske byta till torra strumpor. I spåret igen. Älskade dessa helger på vintern med pappa, syskon och min bonusmamma.

Att följa naturens årstider på nära håll. Sänka ned varm kropp i en sommarvarm sjö. Helst naken! Känna vattnet som sveper över kroppen. Stillsamma simtag. DET är inspiration! Att ligga på en solvarm brygga och känna doften från sjövattnet. Det prasslar och rör sig i gräset som ramar in sjön. Suset i trädkronorna. Trollsländan som mystiskt och nyfiket spanar in dig. Små ”skräddare” som löper runt på vattenytan. Ett ”plopp” från en fisk som fångar ett smaskigt flygfä. Solen värmer ryggen. Andas. Låta fingrarna svepa i vattnet och höra ”klucket” av rörelserna. Näckrosor som vilar stillsamt på vattenytan.

Doften och stillheten i skogen. Doft av mossa och svamp. Mjuk, fuktig mossa att låta fötterna sjunka ner i. Krama ett träd. Känna den raspiga barken mot kinden. Doften. Lugnet. Suset. Närvaro. Landa en stund. Plocka en guldgul och spröd kantarell. Blåbärsris. Saftiga blåbär i munnen. Klunket när de hamnar i byttan. Blå-lila fingrar. Stoppa ner näsan i byttan och känna doft av barndom. Förknippat med mormor. Älskad och väldigt mycket saknad.

Katten Lykke brukar lyckligt hänga på när vi är ute på gården. Hon följer noga med på det som händer. Rullar sig i gruset. Vill vara nära. ”Pratar”. När man kommer hem från arbetet och har ställt in bilen, kommer hon och möter. Vilken glädje! Husse/matte kommer äntligen hem! Springer före. Visar vägen hem. Kan ju vankas lite käk och lite kel.

Med skogen runt husknuten, är det enkelt att komma ut i friska luften och tanka ny energi.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *